En dröm men jag är ambivalent.


Jag erkänner, jag är ambivalent och velig.
För trettio år sedan föreslog jag min arbetsgivare att köpa en husbil åt mig. Jag jobbade som säljare och planen var att bo i den i stället för att köra runt i personbil och bo på hotell. Hade det gått i lås hade jag flyttat in i den på heltid. Det hela sprack pga skatteskäl.
Men drömmen har levt kvar och jag funderar skarpt på att försöka förverkliga den. Spara pengar, till våren sälja radhuset, bohag och "flytta in" i husvagnen. Bo i husvagnen så länge jag pallar, den är inte vinterisolerad, och sen nästa höst låna resten av pengarna jag behöver
och köpa mig en schysst husbil. Jobba vidare men bo i husbilen under tiden och skynda på att betala av lånen. Därefter ska jag vara skuldfri och ha ett minimum av utgifter med alla de möjliga val det livet kommer att medföra.

Det hela känns genomförbart och jag längtar efter ett minimalistiskt levene utan en massa onödiga prylar. Mitt hus är fullt av saker och kläder mm mm som jag aldrig använder. Det känns som ett himla slöseri både med tid och pengar.

Men, jag velar. Jag gillar ju mitt lilla hus och jag älskar min lilla trädgård. I vart fall under sommarmånaderna. Men det är onödigt dyrt att bo här och jag börjar känna mig bunden och låst.

Katterna! Jag har två katter som nog skulle klara ett annorlunda liv men det känns långt ifrån optimalt att leva så för dem. Jag har läst, sett filmer men även träffat folk som lever i husbilar på heltid med katter så jag vet att det går men allt blir besvärligare. Katterna har varit med i husvagnen då och då och det fungerar men jag har bara låtit dem gå ut i lina. Nu är jag just hemkommen efter att haft med dem i husvagnen. Sista dygnet stod jag utanför jobbet där jag har ett halvt löfte att få hålla till om jag gör slag i saken på riktigt. Här lät jag dem gå ut lösa och det fungerade också bra även om jag var väldigt orolig över att de skulle försvinna. Jag gjorde sen misstaget att köra hem med katterna lösa i husvagnen och inte i transportväskor i bilen som jag brukar. Den ena katten måste blivit rädd för jag hittade honom mellan diskhon och kylskåpet där han gömt sig. Han hade krupit in i ett skåp vars dörr öppnat sig och lyckats kravla sig vidare den vägen bakom inredningen. Jag fick skruva ner halva köket för att få ut honom. Dumt gjort av mig...

Ena dagen är jag full av tillförsikt och helt säker på att jag kommer att genomföra min plan men andra dagar tvekar jag, förmodligen mest för katternas skull. Ska jag ta med dem? Ska jag försöka flytta dem hem till någon annan? Vad ska jag göra - shit vad jag velar idag.

1 kommentar:

  1. Spännande! Funderar själv på liknande saker men det ligger ett antal år fram i tiden eftersom vi fortfarande har barn som bor hemma.

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails
Real Time Web Analytics