En torsdagskväll i Vedema

Dag 1
Inte riktigt vilken torsdagskväll som helst utan skärtorsdagen. Den här utflykten var planerad i flera veckor för ovanlighetens skull. På eftermiddagen efter att ha jobbat klart så hämtade jag husvagnen men då hade jag redan bunkrat mat och dryck och bilen var fulltankad. Jag
hämtade kompisen och vi bestämde oss för att ta E4an till Örkelljunga och därefter vägen mot Hässleholm. Vi visste var Vedema låg men hade aldrig varit där förr så nu gällde det bara att hitta dit.

Strövområdet Vedema, en mil NV om Hässleholm, når i sin södra ände väg 24 mellan Örkelljunga och Hässleholm. Några kilometer öster om Hörja pekar en skylt på infar­ten men den såg vi aldrig för vi svängde av en väg tidigare. Det gjorde att vi hade lite besvär att hitta men att snurra runt lite är ju bara kul på små skogsvägar. Hur som helst så lyckades vi att köra runt området och kom så småningom in i Vedema från nordöst.
 Smala och spännande vägar leder in i skogen. Här hoppas man inte på möte...

Detta var nog inte den vägen in till Vedema man tar vanligtvis men det gjorde att vi fick stå nästan ensamma på den lilla parkeringsplatsen där en bom nu spärrade för fortsatt trafik för bilar. Kartan över mina campingställen till höger går att zooma så där kan du se platsen mer exakt. 


Här inne i skogen låg det fortfarande kvar lite snörester faktiskt. När vagnen var på plats och prylarna uppackade började vi med en kort promenad runt Barsjön, så här såg det ut.
Mycket vatten var det i alla små bäckar men alla stigar var förvånansvärt torra så vi slapp bli blöta om fötterna.
Den här platsen kallas för skidbacken och ligger lite nordväst om sjön. Längst där nere skymtar ett par grillplatser. Terrängen är verkligen kuperad här i Vedema och det frestar på att gå här för mina otränade ben. Vi knallade nerför backen och kom så småningom fram till den lilla sjön från nordväst. Om sportfiskare tycker jag inte. Fiska för att få mat känns ok men att fiska för att sen slänga i fisken igen känns bara som helt onödigt djurplågeri. Nu hade jag läst att Barsjön var fri att fiska i och det skulle bla. finnas gädda. Därför hade jag varit på Jula och köpt ett metspö med lite tillbehör. Så här såg det ut när vi kom fram till sjön.
När vi kom ännu närmare upptäckte vi att det där med färsk gädda till middag inte skulle fungera....
Här inne i skogen har våren inte kommit riktigt lika långt som hemma i Helsingborg och isen ligger kvar på sjön. Ekan som ligger är fri att låna för den som vill och hade det bara varit isfritt så hade vi säkert provat på fiskelyckan från den lilla båten.
Vi gick nu tillbaks till husvagnen och istället för fiskmiddag blev det en grillad fläskytterfilé som jag tycker blir väldigt gott att grilla. Vi åt inne i vagnen med värmen på för nu var det lite kallt på kvällen och efter några glas vin somnade vi gott och såg fram emot morgondagen.


Dag 2
Efter frukost bestämde vi att vi skulle gå den långa leden, den som var på fem km... Inte så långt men den längsta i området så det fick duga. När vi närmade oss husvagnen igen gick vi förbi en annan lite kortare led och beslöt att ta den också så sammanlagt gick vi kanske ca 8-9 km.  och här kommer lite bilder.
Här är parkeringsplatsen vid vägs ände...

Här går leden uppför backarna när vi just vikt av från skogsvägen.

Solen hittar ner genom den täta granskogen och visst är det fint och ser inbjudande ut med den gröna mossan.
Om du tittar en gång till på kartan ovan så ser du en annan liten väg strax norr om den som leder in till platsen vi har stannat på. Tar man den vägen istället så hamnar man här. Inte lika lummigt eller med granskog men gillar man bok så är detta också en bra plats att ställa sig på. Tips, ett par hundra meter före denna platsen fanns en liten parkeringsficka med gräs. Där tycker jag hade varit det bästa stället att stå på, skönare att stå på gräs än på grusplaner...
Många små bäckar med strilande vårvatten passerar vi. Hade vi tältat så vore en plats som den här given. Jag älskar bäckar som porlar
Nu har vi kommit fram till lägerplatsen väster om sjön. Här finns två stycken sådana här stugor att övernatta i. Stugorna är oisolerade med en stor upphöjd sovplats där det säkert får plats ett tiotal personer och en stor eldstad.
Nu har vi gått hela den första leden och just vikit av på den lilla kortare. Går man skåneleden så går man över bron här och fortsätter norrut. Vi svänger istället vänster före bron och går den kortare blå leden.
Här följer man den lilla ån längst nere i dalgången och det var himla fint men även lite spännande att ta sig över sådana här hala spångar.
En bild till från ån innan vi viker av uppåt över åsen igen.
Här är det bokskog och vi är snart framme vid husvagnen igen.


Tillbaks till husvagnen och lite trötta så var det skönt att lägga sig en stund för att vila innan det var dags att tänka på mat igen. Min lilla husvagn är utrustad med två långbäddar som, om man är fler, går att bädda på tvären. Bordet mellan bäddarna finns men jag har det aldrig framme utan det står ihopfällt i ett smart fack i badrummet. Bordet använder jag istället utomhus och behöver därför inte ha något extra sådant bord med mig i vagnen. Istället för bord finns det ett litet skåp längst fram i vagnen mellan sofforna. Smart idé tycker jag. Skåpet har en utdragbar skiva som kan fungera som ett litet bord vilket räcker gott om man bara är två i vagnen. Den här lösningen gör att det känns som om det är gott om plats i den annars lilla husvagnen som bara är på ca 8 kvadratmeter.
Hur som helst, efter att ha vilat ett tag och hungern började att göra sig påmind skakade vi liv i oss igen och plockade ihop lite korv och grejer och gick därefter bort till en av lägerplatserna vid sjön. 

Här gjorde vi en brasa och tillsammans med vin, korvar och gott humör stannade vi där hela kvällen. 
Jag tror bestämt att en mening med livet är att elda och visste jag inte bättre vore jag en pyroman.

När vi till sist beslutade att gå tillbaks till vagnen var det beckmörkt. När jag säger beckmörkt så menar jag det. I en granskog blir det riktigt mörkt och vi såg inte ett skvatt. Jag gick först med en pinne som jag använde som blindkäpp genom att svänga den framför mig och bakom mig kom kompisen. Vi höll i varsin ände av ett hundkoppel för att underlätta det hela. Jag svängde pinnen och lyssnade på mina fotsteg, det var grus på den lilla vägen vi gick så om ljuden från mina steg slutade att knastra så fick jag trampa runt tills jag hittade rätt igen. Det måste ha sett riktigt roligt ut hur vi famlade fram där i blindo den kanske 500 meter långa vägen tillbaks till husvagnen. Hunden som var med oss fattade såklart inte varför vi betedde oss så konstigt för med hans sinnen klarade han sig säkert mycket bättre än vi. Vi hittade i alla fall tillbaks och somnade som stockar efter en trevlig dag i skogen.




1 kommentar:

  1. Tack för detta. Vi ska till Vedema om några veckor och här fick jag en bra guidad tur av dig.
    Jan

    SvaraRadera

Related Posts with Thumbnails
Real Time Web Analytics